Test - vem är du?

När jag tittade runt lite på min dator, hittade jag ett gammalt testsvar från ett test jag gjort för längesen, som förklarade hur jag är som person. Det fick mig att tänka på de tillfällen jag gjort sådana tester, och hur man upplever svaren...

Tanken slog mig. När man gjort ett sådant test och fått ett svar man är nöjd med, där man känner - "Det är jag på pricken!", är det verkligen sant? Jag menar inte att själva innehållet skulle vara felaktigt, det kanske verkligen stämmer "på pricken", men jag menar vår egen förmåga att döma. Inte för att jag tänker att vi har för goda tankar om oss själva - jag tror snarare att det i alltför många fall är tvärtom.

Men själva saken är den - är den personen som testet stämmer överens med vi, eller är det den personen vi vill vara?

"Du är en person som lyssnar på människor och ser människor som de verkligen är." Är det du, eller är det den människan du strävar efter att vara?

Vet man bara om detta, är man på god väg att bli den personen. :)

Tagen från tinituus.blogg.se

Jag tittade lite på min vän Tinas blogg, och hittade en liten frågor-och-svar-mall. Tycker sådant är så otroligt roligt att svara på, så jag tänkte göra det.


vem är snyggast i världen?: Victor min.
ska bli skoj att: utbilda sig klart, få ett jobb, flytta hemifrån och börja sitt eget liv. :)
ska inte bli skoj att: hitta Gunnar utan själ i buren. :( Han är så gammal nu.
önskar att jag var bättre på: att bekräfta mig själv.
vad saknar du?: Att resa... Är så ressugen så det finns inte.
favoritplagg i garderoben just nu: Mitt senaste inköp -ett par jeans.
längd: 165cm
byter gärna garderob med: någon som levde på 50-70-talet.
byxa eller shorts: Byxa.
mitt rum kan beskrivas som: litet, men helt ok.
mig själv med tre ord (just nu): slö-att-komma-igång-med-något-nytt, nöjd, belåten
jag tränar: friskis.
jag ville bli när jag var liten: Renskötare!
höger- eller vänsterhänt: Högerhänt.
humör just nu: Nöjd.
något jag absolut inte äter: Fisk, men jag vill lära mig...
kläder just nu: Mysiga; jeans och en för stor tröja med träknappar och en stuga broderat på.
vad sa du senast: "Hej".
hur många kuddar sover du med: Det beror på vilken säng jag sover i... Min = 1, Kalles = 4, Victors = 2. :)
spelar du något instrument: Njae, jag tar inte lektioner, men jag kan spela några instrument väldigt basic.
morgon- eller nattmänniska: Morgonmänniska, utan tvekan.
sparare eller slösare: Jag vill nog gärna se mig som sparare, men jag har ganska många utgifter. :p
bästa film: The Winter Guest.
har du några homosexuella vänner: Nej, tyvärr, men bisexuella. :)
tror du på mirakel: Beror på vad som menas med "mirakel". Jag tror att fanstastiska händelser kan inträffa, och det är mirakel för mig.
tror du att det är möjligt att vara trogen för alltid: Absolut!
hur många barn vill du ha när du blir stor: 2, kanske 3.
bio eller promenad: Båda två, inte helt fel efter varandra. :)
snarkar du: Oj, vet inte, men jag tror inte det. Annars hade nog Victor sagt något. :)
stjärntecken: Lejon och Drake.
vilka insekter är du rädd för: Alla egentligen, men det som skrämmer mig mest är getingar.
det här är jag bra på: Att göra det jag bestämmer mig för att göra. :)
bästa bok: Oj, jag tycker om så många. Men jag säger de författare jag tycker om istället; Valerio Massimo Manfredi, John Irving och Tolkien.
vad vill du jobba som: Lärare har jag ett sug av som inte försvinner. Men jurist är nog det jag kommer bli. :)
chips, morötter eller godis: Godis först och främst. Och det i form av choklad och surisar.
pizza eller hamburgare: Pizza.
tänker du någonsin pierca eller tatuera dig: Inte i nuläget. Har tänkt på tatuering, men har kommit fram till att det enda ställe jag kan tänka mig att ha den på är för smärtsam (ankeln).
stökigt eller välstädat (hemma): I huset är det välstädat, men det är stökigt i mitt och Kalles rum. :)
gungar du på stolen: Nej, har nog aldrig haft den ovanan. Kan gunga med en stol med fjädring, så att den guppar lite skojigt, men inte på det sättet att två stolsben är i luften...
vilken hand håller du gaffeln i: Vänster.
gillar du att sjunga: Ja, ensam och med flera.
anser du att du är stark: Inte fysiskt. :)
använder du knark: Nej. Om inte godis är en typ av knark, för beroende är jag. ;)
kaffe, te eller inget: TE!
smink: Väldigt sällan.
vad använder du för skor just nu: Inga.
favoritfärg på kläder: Ingen särskild, egentligen.
senaste person som du pratade med: Mamma.
vem gickjag senast på stan med: Jag gick med Sissi och tog en fika.
skällde senast på: Vet inte, jag skäller inte ofta.
senatste låten jag hörde: Strutter - Kiss.
senaste filmen jag såg: Hannah Montana-serien hos Lelle, om det nu kan räknas som en film... Annars är det nog "Se upp för dårarna".
senaste mat jag åt: Köttbullsmackor till lunch. Snart middag, men vet inte riktigt vad det blir...
senaste puss: Victor när jag sa hejdå vid busshållsplatsen.
senaste kram: Victor när jag sa hejdå vid busshållsplatsen.
senaste resa: Roslagsbanan från Lelle, sedan tunnelbana och buss hem till mig. Men på utomlandsfronten var det nog resan till Basel med Victor för att hälsa på Kalle. :)
favvolåt: Låt är så svårt för mig, det är lättare med artister. Då är det Ted Gärdestad, Simon och Garfunkel, och faktiskt Kiss nu.
favvoämne: Familjerätten.
favoritplagg: Hmm, har inte den här frågan redan besvarats?
favoritskor: Är inte alls förtjust i skor, tyvärr, så jag har nog inga favoriter på den fronten.

Olika typsnitt

Åh, jag ser att jag använt två olika typsnitt... :p

Vilket är bäst?

Revidering av föregående...

En mening i föregående inlägg kan vara förvirrande: "Med tanke på hur många människor det finns i världen, vore det tokigt om inte det fanns någon som passar alla."

Jag menar inte att en enda person ska passa alla i världen. Jag menar att för varje individ borde det vara möjligt att det finns en person i världen som passar honom/henne perfekt.

Tanken "Jag trivs, men finns det någon bättre för mig därute?"

Det var ett tag sen nu, men en gång för inte alltför längesen, när jag pratade med en grupp vänner, diskuterade vi relationer. En av mina vänner målade upp ett dilemma för mig; tänk att vara nöjd med en relation, och trivas bra, men ändå tänka "Tänk om det skulle finnas någon annan som är bättre för mig därute?" Ska man lämna den trygghet man har då för att leta, eller borde man stanna så länge man trivs, trots tankarna som spökar. Vad borde man göra?

På senaste tiden har det här dilemmat fått mig i tankar. Jag själv har varit så otroligt lyckligt lottad att jag har hamnat i den perfekta relationen för mig och mina behov. Min pojkvän uppfyller alla mina förhoppningar på hur en relation kan vara, och så mycket mer. Jag har aldrig någonsin tvivlat, så jag har väldigt svårt att sätta mig in i tanken hur det kan vara att leva med frågan: "Finns det någon bättre?" Kanske är det därför jag berörs av den - den känns avlägsen, men sorglig. Och jag tycker inte att människor ska behöva lida av någonting sådant.

Egentligen vet jag inte varför jag skriver om ämnet. Jag har inga svar, jag vet inte hur det känns... Jag vet inte om det är vanligt, eller ens om folk lider av tankarna.

Men man behöver inte alltid skriva om saker man vet. Ibland har man ett ännu större behov att skriva om saker man inte vet.

Kan det vara så att om man känner så, så har man inte hittat rätt? Jag tror, eller hoppas iaf, att det finns någon för alla därute. Med tanke på hur många människor det finns i världen, vore det tokigt om inte det fanns någon som passar alla. Å andra sidan - finns det verkligen ett jämt antal människor så det väger helt upp - en person åt alla? Kan all världens invånare paras ihop två och två i en "perfect match"? Om vi ändå antar att det finns en idealiskt helt perfekt person för alla därute i världen, är det då helt uteslutet att det är personen man är tillsammans med om man har sådana känslor och frågeställningar inom sig? Eller finns den personen att hitta i partnerns kropp, om man bara letar fram den?

Kan det vara så, att ens egna tvivel hindrar en från att hitta den perfekta livskamraten inom sin partner? Kommer tvivlen av en orsak (att man hittat fel), eller kommer den utan orsak (att det beror på att tvivlaren själv skapat dem)? Är man villig att ge partnern en chans, eller har man redan gett den för många chanser? Har man visat utåt för partnern att man inte är helt nöjd med relationen, att det är någonting av ens inre behov som inte uppfylls?

För det sa min vän: "Man kan vara kär i flera, eftersom olika personer fyller olika behov. En person kanske fyller behovet av att prata om allt med, medan en annan är en person att skratta och ha roligt med."

Finns alla dessa personer inom alla människor, om man letar noga? Eller är vi lika unika som vi hoppas (eller inte hoppas) vara? Hur unika är vi? Och hur mycket är gener och hur mycket är miljö (med andra ord - hur mycket kan vi ändras)?

Det här inlägget ger inga svar. Jag ställer mest frågor, för att sortera mina egna tankar.

Effektivitet

Med anledning av att jag nyligen upptäckte en effektiv förmåga hos mig själv jag inte tidigare kunnat använda, vill jag skriva om just effektivitet. Jag tror det är ganska många som vill uppnå effektivitet. Dock färre som vet hur. Detta tror jag beror på att det är ännu färre som ens kan definiera vad effektivitet är. Det är ganska konstigt egentligen, att folk så gärna vill uppnå effektivitet, men inte ens vet vad det är de vill uppnå - konkret.

Vad är effektivitet? Jag tror många kopplar ihop effektivitet med stress. Det gör inte jag. Effektivitet är någonting bra, medan stress är det motsatta (för det mesta). Det är klart, blir man jagad av ett lejon har stress en ganska nyttig funktion, men idag är det sällan vi utsätts för bra stess.

Så slutsats 1: Effektivitet är inte lika med stress.

Men måste man inte stressa för att vara effektiv? Man kan ju inte vara långsam och effektiv - eller?

Effektivitet handlar om att vara närvarande här och nu, och inte om att skynda sig. Skyndar man sig är det stor risk att det man gör inte innehåller vidare kvalitet, och man själv som person innehåller inte så mycket glädje över det man gjort.

Hur blir man effektiv? Genom att vara närvarande här och nu och låta det man gör ta sin tid är man effektiv. Det handlar om att inte ha tankarna på annat håll, vilket kan vara otroligt svårt att styra över, det kan jag skriva under på! Men om man tror på sin egen förmåga att klara av uppgiften, och ser en anledning till att man gör den, blir man motiverad. (För att bli motiverad krävs också en anledning som är tillräckligt motiverande. Men ens egen inställning kan göra underverk. All makt ligger hos en själv, med andra ord, det gäller bara att hitta sätt att styra den makten till något bra.)

Sen kan man ju gärna belöna sig själv med någonting när man är klar. :) Ett block att kladda ner störande tankar på annat är också bra, då kan man släppa tankarna för att ta upp dem igen sen när man är klar (om man vill).

Att planera - vad, hur, och varför

Som universitetsstuderande har jag lärt mig hur otroligt krävande skolan kan vara. Då är det viktigt att kunna konsten att planera. Förut var planering ett sätt för mig att sätta upp mål för vad jag skulle hinna i mitt skolarbete och till när. Punkt. Inget mer. Men det finns så mycket mer som planering innebär, iaf om man är en människa med mycket studier (eller jobb eller annat som man "måste göra" i sitt liv.)

Vad ska man planera? Allt. Inte bara jobb, utan också intressen och roliga saker. Jag har märkt alltför ofta att jag studerat varje ledig stund och "glömmer bort" både vänner och intressen. Eller snarare, man prioriterar det man för stunden tror är viktigast. Men det är viktigt att vårda både sig själv och sin vänskap (någonting som alla redan vet, men som man lätt "glömmer"). Och detta löser man lättare med planering.

Jag lägger upp det så, att jag har en tankebild (ingen fast gudskelov, man måste tillåta sig frihet, men det är en mall att röra sig kring). Jag tänker mig 8 timmar sömn, 8 timmar plugg och 8 timmar VAD TUSAN JAG VILL.

Och om jag nu har 8 timmar där jag gör vad jag vill, hur ska jag då spendera dem på rätt sätt? I min almanacka har jag en veckoöversikt med rubriken "Hälsovecka". Det är här vården av mig själv och mitt välmående kommer in i bilden. Det är fyra rubriker:

• "tränat"
• "ätit nyttigt"
• "hört av mig till en vän"
• "egentid"
  
  

Och så kryssar jag vad jag gjort vilka dagar, för att se till att allt hinns med varje vecka. :)

För att vårda vänskapen har jag satt upp en väggalmanacka i mitt rum, vars enda syfte är för mig att skriva in vilka vänner jag hört av mig till, och vilket datum. På så sätt får jag en lätt översikt över vilka vänner jag borde höra av mig till lite oftare, och faktiskt hur ofta jag verkligen gör det. Det är också en liten push att se almanackan hänga där - som en minneslapp. :)

Jag planerar alltså in skola, egentid, välmående, och relationer. Det passar mig och mitt liv just nu. Sedan kan man ju planera det man själv vill och har behov av, det viktiga tror jag är att man gör det, och inte glömmer att det viktigaste just nu inte enbart är det tråkiga, utan balansen. Vissa behöver göra mer tråkiga saker, för att de lever för lätt och ledigt, och skjuter upp viktiga saker. Andra behöver planera in det roliga, för att man är för ambitiös. Jag tror helt enkelt att alla som inte har balans i livet behöver planera. Och det är nog ganska många.