Det var ett tag sen nu, men en gång för inte alltför längesen, när jag pratade med en grupp vänner, diskuterade vi relationer. En av mina vänner målade upp ett dilemma för mig; tänk att vara nöjd med en relation, och trivas bra, men ändå tänka "Tänk om det skulle finnas någon annan som är bättre för mig därute?" Ska man lämna den trygghet man har då för att leta, eller borde man stanna så länge man trivs, trots tankarna som spökar. Vad borde man göra?
På senaste tiden har det här dilemmat fått mig i tankar. Jag själv har varit så otroligt lyckligt lottad att jag har hamnat i den perfekta relationen för mig och mina behov. Min pojkvän uppfyller alla mina förhoppningar på hur en relation kan vara, och så mycket mer. Jag har aldrig någonsin tvivlat, så jag har väldigt svårt att sätta mig in i tanken hur det kan vara att leva med frågan: "Finns det någon bättre?" Kanske är det därför jag berörs av den - den känns avlägsen, men sorglig. Och jag tycker inte att människor ska behöva lida av någonting sådant.
Egentligen vet jag inte varför jag skriver om ämnet. Jag har inga svar, jag vet inte hur det känns... Jag vet inte om det är vanligt, eller ens om folk lider av tankarna.
Men man behöver inte alltid skriva om saker man vet. Ibland har man ett ännu större behov att skriva om saker man inte vet.
Kan det vara så att om man känner så, så har man inte hittat rätt? Jag tror, eller hoppas iaf, att det finns någon för alla därute. Med tanke på hur många människor det finns i världen, vore det tokigt om inte det fanns någon som passar alla. Å andra sidan - finns det verkligen ett jämt antal människor så det väger helt upp - en person åt alla? Kan all världens invånare paras ihop två och två i en "perfect match"? Om vi ändå antar att det finns en idealiskt helt perfekt person för alla därute i världen, är det då helt uteslutet att det är personen man är tillsammans med om man har sådana känslor och frågeställningar inom sig? Eller finns den personen att hitta i partnerns kropp, om man bara letar fram den?
Kan det vara så, att ens egna tvivel hindrar en från att hitta den perfekta livskamraten inom sin partner? Kommer tvivlen av en orsak (att man hittat fel), eller kommer den utan orsak (att det beror på att tvivlaren själv skapat dem)? Är man villig att ge partnern en chans, eller har man redan gett den för många chanser? Har man visat utåt för partnern att man inte är helt nöjd med relationen, att det är någonting av ens inre behov som inte uppfylls?
För det sa min vän: "Man kan vara kär i flera, eftersom olika personer fyller olika behov. En person kanske fyller behovet av att prata om allt med, medan en annan är en person att skratta och ha roligt med."
Finns alla dessa personer inom alla människor, om man letar noga? Eller är vi lika unika som vi hoppas (eller inte hoppas) vara? Hur unika är vi? Och hur mycket är gener och hur mycket är miljö (med andra ord - hur mycket kan vi ändras)?
Det här inlägget ger inga svar. Jag ställer mest frågor, för att sortera mina egna tankar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Om man skulle behöva svar på allt man skrev så skulle det inte finnas mycket i min blogg. Det viktiga är att man tänker igenom det tycker jag, och kanske finner en lösning.
Tror du att det finns 1 rätt person där ute eller flera rätta personer?
Trevligt att jag har startat lite grubblerier hos dig! :)
Nej, jag tänkte det jag också, det här var bara ett "grubbel-inlägg" ;) En lösning är t.o.m. inte alltid nödvändig, ibland behöver man bara sortera tankarna. :D
Jag tror såhär - det finns säkert fler personer man skulle passa bra ihop med, men jag tror bara det finns en "the one" för varje individ därute. "The one" innebärande den perfekte livskamraten; den man är gjord för och som är gjord för en. Jag tror faktiskt att det finns människor som verkligen är gjorda för varandra. :)
För att citera Wikipedia : "Kärlek är en känsla som präglas av en stark ömhet och tillgivenhet. Kärleken kan vara riktad mot abstrakta ting som konst eller nationen, mot mer allmänna konkreta ting som naturen eller Kyrkan, eller till mer specifika konkreta objekt som ens hem, ens husdjur eller en nära medmänniska, inklusive den egna personen."
Då måste det betyda att man kan älska flera personer och saker här i livet. Låt oss säga att det finns 6 miljarder människor på vår jord; och vi antar att vi kan älska både män och kvinnor lika mycket, då borde det finnas lika många möjliga "perfect matches" eller hur? Eller åtminstone en utav dessa miljarder borde passa en fullt ut. Men hur vet man det om man själv inte har upplevt det?
Nu ställer jag kanske samma frågor som du Malin men jag vet bara att jag själv måste älska flera för att det finns så olika egenskaper man kan älska. Men det finns en för mig som jag aldrig aldrig vill vara utan...
Skicka en kommentar